Go dagens...

Tog en liten datastund medans jag väntar på maten. Gjorde en älggryta igår (vilket blir mat för ett helt kompani) så idag behöver jag bara koka potatis och värma grytan, passar mig perfekt när jag är inne i "nattbubblan". Har hittat ett bra recept på älg i lergryta med curry och paprikapulver m.m Den tycker Rasmus är jättegod, annars suckar och stönar han när jag tar fram en älgbit.

- Neej inte älgkött igen..... ha ha ha, bortskämda unge   . Om du visste vad man får betala för en älgbit på krogen.

Ja ja.... denna gryta gillar han iaf.

Min kära make ramlade precis innan för dörren också. Han har varit och panikköpt en stege. Sotaren kommer hit imorgon..... Ops...... alla våra stegar är i Borgafjäll, skiiit. Lite för långt bort för att blåsa iväg och hämta den. 

Vi har sagt tidigare, att vi borde köpa en för att ha där uppe, men har vi gjort det...... nä. Då får man panikköpa en när sotaren ska komma på besök här hemma. Tyckte inte den var billigt, men det tyckte min man   vi har helt klart olika syn på saken. Hur kan en jäkla stege kosta så mycket ? Ja ja.... nu har vi stegar iaf, check ! 

Veckan som varit har väl varit mindre kul. Har jobbat mest, sen gick i huvudsak helgen åt till att flytta åt min  mor. Det är en känslomässig berg och dalbana. Tror min mor var mest i chock och förstod nog inte riktigt vad som var på G. Låter som om hon tror att hon ska få vara där för att få mer hjälp, bli piggare och åka hem. 

Nja.... det kommer tyvärr inte att hända, det gör ont långt ner i hjärteroten    . 

Det är en märklig process man går i genom, många tegelstenar av lättnad ramlar från mina axlar, samtidigt påbörjas en långsam och utdragen sorg.... av en föräldrer. 

Vi jobbade på som sjutton, packade, flyttade, få ordning på hennes rum, innan hon kom med sjukresa dit. Försökte få till det "hemtrevligt" så gott vi kunde, med tidspress.

Sätta upp på väggarna fick vi prioritera bort. Det får vi göra senare. Huvudsaken att hon kom på plats med det viktigaste. De ville att vi skulle ha gamla foton med. Det är väl såklart sånt som de känner igen, kan berätta om och blir glad av. Hittade många fina bilder när jag började leta, b.l.a en vacker bild på min mamma ....

Insåg att jisses vad fotoalbum, buntar med kort hon har..... det är hur mycket som helst. Ljuger inte om det är kartongvis..... phu.... lite att ta tag i. Det är ju "ett helt liv" i bilder. Förstår ju vart mitt eget fotointresse kommer ifrån  . 

Var iaf helt slut på kvällarna både fre - lördag efter att ha agerat flyttgubbar. Vi somnade framför tvn som stockar !  

Mogge har verkligen varit min klippa i veckan   Jag har varit så stressad, nervös inför flytten med gråten upp i halsen. Han har fått tagit tag i mig flera ggr. "Lugn Annso" vi fixar det här tillsammans.... och det har vi gjort. Inte ofta jag är ett nervvrak, känner inte igen mig själv. Han har på nått vis hållt ihop mig i veckan, skulle nog ha brytit ihop för längesen, om jag inte haft Mogge vid min sida   .  

Stannade kvar en stund med min mor efter flytten och det blev dax för middag. tänkte i mitt stilla sinne ... hur ska det gå ? De vet ju inte om att hon varit sängliggandes den sista tiden, knappt ätit och hatar soppa ( som var dagens middag) Lycka till !! 

Meen.... undrens tid är ännu inte förbi. I nästa sekund fick de upp henne i rullstol och vips så satt hon där och åt upp hela tallriken med soppa, tyckte den var såå god   . Jag fattade ingenting !!

De tyckte jag skulle äta med henne..... nja... kunde inte säga ifrån. Det är klart att jag gör det för mammas skull.

Fredagsmiddag   . 

Det kändes bra.... beviset jag behövde, att vi tagit rätt beslut ! 

Efteråt allt detta, kände jag mig helt tom i skallen.....Nu har det hunnit gått några dagar och det börjar sakta sjunka in, att jag inte axlar ansvaret längre. Det känns konstigt.... att släppa taget helt enkelt.

Har i princip bara låst dörren till mammas lägenhet..... orkar inte tömma den än. Ja har faktiskt varit dit och tömt kylskåpet + frys en kväll, innan jobbet. Behöver tanka lite energi ett tag innan jag tar tag i "del 2", att rensa och tömma hennes lägenhet. 

Planen är att göra det tillsammans med syrrorna m.f.l efter påskhelgen. Är ledig i påsk och några dagar efter, så.... det blir årets påskfirande   skämtosides.

Ska vila upp mig och tanka ny energi på bästa stället innan...... 

 Ja... det är väl vad hela denna vecka har handlat om för min del, inte det roligaste men.... vem har sagt att det alltid ska vara roligt, eller hur ?

Nä kära vänner, har inte tid med er nu.... det är middagsdax, sen ska sonen iväg på simmet. 

Ha´de gott kram Annso

Hallå

Vi är åter tillbaka i vardagskarusellen efter sportlov och ledighet. Får väl säga att vi har haft en bra vecka ändå.  Började med frisörbesök, Rasse var i behov av saxen   sen hade vi lovat att han skulle få sova över hos en simkompis. De har babblat om det länge så... när det äntligen blev lov, så passade det bra. Jag jobbade i början av veckan men det gick ingen nöd på sonen. Han har simtränat och varit 2 svängar i slalombacken, både i Näsåker och på Hallsta.

När jag blev ledig, var det äntligen dax för en tripp till Christoffer och Jenny såklart. Har längtat efter att få träffa dem   . Det var ingen planerad nöjesresa, utan en "hjälp med köksrenoveringsresa" så covidsäkert som vi kan. Reste med bil ner, hjälpt våra ungdomar med köket i 2 dagar, ätit gott hos dem, sen direkt till hotellet sent på kvällen för att sova. Känns lite snopet att åka ner till Stockholm och inte "göra nått skoj" eller ens gå i affärer men men.... det är som det är. Huvudsaken var kökshjälp, med bonus att vi fick träffas lite. 

Det är ju lyxigt bara att bo på hotell, och äta gofrukost, inte direkt "folkigt" heller   .

 Inte helt sant när jag skrev att vi inte var på några affärer. Mogge och Chrisse var tvungen att åka till Barkaby ( några minuter från där han bor) och köpa en ny borr till borrmaskinen, då smet jag och Rasmus in på elgiganten under tiden, så han fick köpa sig ett spel, dessutom var vi in på en gigantisk godisaffär där. 

Vågar inte tala om vad den godispåsen kostade..... det var den dyraste godispåse jag köpt iaf, ha ha ha men den räckte hela helgen för 5 pers   .

Snillen planerar och spekulerar   

Det är mycket på G nu för våra ungdomar. Både Chrisse och Jenny är inne på slutspurten av sina studier. Chrisse skriver uppsats för fullt. Jag vet hur kämpigt det är " been there, done that".

Jenny är ute på fältstudier, och det vet jag också, man har tusen uppgifter som skall lämnas in pararellt med 100% praktik..... "been there, done that". 

Köket skall fixas inför ev flytt i sommar. Allt beror på vart Jenny kommer att börja jobba helt enkelt. Studielivet är snart slut och det "verkliga vuxenlivet" tar vid. Låter som de tycker det ska bli skönt iaf. 

Vi har inte bara tokjobbat i köket. På kvällarna har vi ätit god Indisk mat, umgåtts, pratat, tittat på mello, mycket tok och skratt som alltid, när Chrisse är med. Vi hade en mysig helg.

Söndag vart en resdag hem och förberedelser för skola och jobb. 

Det slog mig för ett tag sen, att vi nu har vårdat covid pat. i ett år ! Vem kunde ana då, hur det skulle utveckla sig.... kan nog säga att det blev ett år jag aldrig trodde skulle få uppleva i hela mitt yrkesliv. 

Kom så väl ihåg att jag och min kollega såg skräcksituationen på intensivvårdsavd. i Italien, på nyheterna en natt i personalrummet. Overkligt. 

Han sa till mig: Lugn du.... passa på och njut och kom ihåg denna natt, hur bra, trevligt och mysigt vi har, snart är det våran tur. 

Vi skrattade allihopa och jag sa faktiskt att: Ja... jag ska specifikt komma ihåg denna natt... och det har jag gjort. Vem kunde ana, att vi skulle stå där snabbare än vi trodde, bara några veckor efter faktiskt. Vi brukar påminna varann nån gång ibland när vi träffas på jobbet att, kommer du ihåg..... 

Första tiden var total kaos och förvirring. Nya direktiv hela tiden. Alla patienter ska till Sundsvall. Jahapp.... t.o.m jag (en simpel ivasyrra från golvet) förstod att det kommer inte att funka. Mycket riktigt, plödsligt stod vi där min kollega och jag en natt kl 05.00 på morgonen och tog emot min första covid patient. S-vall nekade, vi fick ta hand om honom själv. Blir vi förvånad.... nä inte direkt. 

Jag kan bara prata från mina egna känslor, tankar, upplevelser och minnen (det ska ni läsare ha i åtanke om ni har andra åsikter och erfarenheter). Det jag kom ihåg av den natten/morgonen var att jag skiträdd som alla andra, nervös och kände mig totalt övergiven. Patienten vart "dumpad" där framför mig. Det var bara att fixa situationen så gott jag kunde. I det läget visste vi att vi bara hade skyddsutrustning för 2 dygn framåt, inte klokt.... men så var det.

Den patienten hade det kämpigt med andningen, inte så att han behövde respirator men annan andningshjälp och som ni förstår när man inte får i sig tillräckligt med luft, kommer panik. 

Jag tar prover på morgonen och står lutad över patienten, samtidigt sliter han av sig masken och tokhostar rätt ut över mig. Ja... jag är inte den som har ångest direkt men.... den morgonen tror jag att jag fick uppleva en gnutta hur dödsångest känns. Jag vart skitskraj och tänkte att: Jaha, nu är det kört. Har inte jag blivit smittad nu, så vet inte jag alltså.... Vet inte hur länge jag skrubbade mig i duschen på morgonen innan jag skulle åka hem. Ingen bra känsla om jag säger så. 

Den morgonen fick jag också min första erfarenhet hur jäkla jobbigt det är att behöva glasögon under visir och munskydd, allt immade ju igen. Utan, såg jag inte att finlira och knappra på pumparna, så jag var tvungen att snegla från sidan för att ställa in läkemedelspumpar.... ha ha ha, inte klokt. 

Efter det började en akut kampanj att ragga munskydd från allmänheten. Det finns ingen skyddsutrustning att tillgå i hela landet typ. Något man får hoppas att Svergie tar med sig när denna pandemi är över, att man måste ha lager inför katastrofsituationer, inte försöka skaffa mitt under en katastrof !!! 

Sollefteå s innvånare ställde upp, helt fantastiskt   Det strömmade in skyddsutrustning från alla håll. Företag stora som små skänkte och ville hjälpa oss. Blir varm i hjärtat när jag tänker på det, så fantastiskt fint. 

Ganska snabbt insåg vi att, vi måste ta hand om våra egna patienter. Det politikerna bestämmer och hur det ser ut i verkligheten, är ibland ljusår i från varandra. Inom loppet av nån vecka el 2 hade Sollefteå sjukhus mobliserat för en separat covidavd. separat covidIva, stoppat operationer, byggt om operation för sluss in/ut till salarna. våran Ivadoktor såg till att köpta in riktiga skyddsmasker m.m till oss. Det gick otroligt snabbt, hela sjukhuset ställde upp, hur det gick till har jag ingen insyn i, men imponerande, av några eldsjälar i spetsen. 

Helt plödsligt när jag kom till jobbet en kväll...... - du ska in på operation! Jahapp.

Det var en overklig tid då på nått sätt. Tror att vi var i det närmaste så likt en krigssituation som det går att komma. 

Har sagt det förr, men det är verkligen så, att jag har aldrig skött så sjuka människor i hela mitt liv. Innan denna pandemi hade jag bara skött patienter i bukläge kanske 1-2 gånger. Det är som sista utvägen när  respiratorn kör på max i princip och det ändå inte är tillräckligt. 

Inget stämde om hur man ska hjälpa en patient i resprator enligt skolboken. De tedde sig annorlunda och vi fick lära om helt enkelt, samtidigt kom ständigt nya rapporter om vilken behandling som funkat på andra ställen från hela Svergie och världen. Alla var ju i ett läge där vi inte visste hur man skulle behandla dem. Vi lärde oss nytt hela tiden. 

Jag kände mig ensam och övergiven många gånger där inne på nätterna, jag hade naturligtvis alltid en uska vid min sida men så utlämnad och sårbart. Det tar lång tid att få "backup" där inne nattetid, om något händer. 

Vet att jag tittade ut ibland genom fönstren från operationssalen. Det var vår ute, många gånger en fanstastik himmel och utsikt över stan, älven, niporna och Remsle. Tvivlade på mig själv, min jobbsituation, blandat med trötthet, kommer vi få jobba dygnet runt, får vi semester i sommar, tveksamt just då. Tänkte på min familj, ser hur stan börjar vakna, människor sitter i sina bilar på väg till jobbet som om allt är som vanligt. De skulle bara veta vad jag gjort medans de har legat hemma och sovit. Tyckte synd om mig själv ibland, eftersom ingen annan gör det, ha ha. 

I nästa stund fick jag hejda mig själv.... nä ryck upp dig Annso. Vem skulle vilja byta plats med dig just nu - ingen. Nä just det. Fy f....n vad du är bra, som har fixat det   . 

Jag var otroligt trött efter mina arbetspass, detta dammsugarbrus i öronen, av och på med skyddsutrustning. Eftersom jag jobbar heltid och natt, blev det många timmar under våren. Om jag inte minns fel var jag inne på covidsal alla mina arbetspass utom 2, då fick jag vara "inne på vanliga Iva", vila huvudet. 

Många gånger orkade jag inte ens klä av mig när jag kom hem från nattskift, jag bara stöp i säng med kläder på ovanpå täcket och vaknade typ i samma ställning som jag somnade i. 

Jag har en väldigt snäll och förstående make. När allt detta började, klargjorde han att jag skulle få flytta ut i garaget med en tältsäng (skämtosides). 

Vad han inte vet, å andra sidan (för att kontra) är att jag har burit på en hemlighet sen i mars. Varför jag aldrig sagt nått, kan jag inte svara på egentligen men... så här i efterhand är det lite komiskt tycker jag själv.

Från Mars (när covidvården startade) fick vi använda våra egna strumpor och skor med skyddsutrustningen. Det gillade (många med mig) inte. Ville ju inte bära med nån smitta hem på kläderna. Vilket innebar att jag började använda Mogges fula strumpor på jobbet, ville ju inte använda mina egna för dom är mycket finare   . Efter varje arbetspass slängde jag dom i soporna på sjukhuset. Detta pågick hela våren fram till midsommar, då gick jag på semester. Det är ganska lång tid, jag har inte räknat ut hur många nattpass jag gjorde under den tiden men det skulle vara ganska intressant. Efter semestern fick vi faktiskt arbetskor och "covidstrumpor", fler än jag var nog missnöjd med detta skulle jag tro. När hösten kom, var Mogge ganska arg och irriterad en dag, för

 Vart F.....n hade alla hans strumpor tagit vägen   ..... Ops.... 

Det är ju märkligt hur allting bara kan försvinna!

- Ja... det är det.... jag vet inte.....

Har aldrig berättat, det var jag...... och att dom har tjänstgjort i covidvården, ha ha ha

Under hösten fyller han år, det är farsdag och det blir tillsist jul. Gissa om min make har fått strumpor i paket, dessutom sålde vår son för Newbody innan jul........ det beställdes..... strumpor . Hans strumplåda har sakta fyllts på igen. Så.. till min kära make.... du behöver inte vara arg, dom var så gamla och fula ändå och det har varit till välgörande ändamål. Livet som gift med en ivasyrra, puss   . 

Under hösten fick vi en lugn period, vilket var skönt. Tror vi alla behövde återhämtning och jag passade på att bli gallsjuk, nice. Inte helt oväntat small det till igen och "andra vågen" var ett faktum, kanske ännu intensivare än första vågen. Under hösten byggdes det också om på "vanliga Iva" med sluss in och sluss ut till våra vanliga respiratorplatser och en del av uppvaket byggdes om för att i kris kunna ta emot fler. Även då var det nya direktiv, varje gång man kom på jobbet. Alla covid ska till S-vall, igen. Det är för dyrt för regionen att vårda på flera ställen.

-Jahapp ok. 

- Nähä, det gick inte...... men suprise.....

Alla kämpade hårt, tog extra pass dag som natt, ledigheter drogs in för att få ihop det. Visste i förväg att denna jul/nyår var helt körd. Det är tur att jag har en bra karl här hemma, han har aldrig klagat. Min yngste son däremot, har tyckt det är jobbigt att mamma alltid ska iväg och jobba. Han har frågat mycket om corona och varit rädd om mig, tror jag. Han har sagt så många roliga saker som jag skrattat åt och fina saker som värmer i hjärtat   . B.l.a frågade han mig vad vi gör på natten om det är lugnt ?

- Ja... då dricker vi kaffe och tittar på tv.

- VA !!! Är ni inte klok !!! Ni måste ju hjälpa till och forska om corona då !!!

- Va... ska vi forska ??

- Ja självklart. Det var ju förskräckligt att vi drack kaffe, en besvikelse. 

Det har jag berättat för mina nattkollegor   .

Mina fina jobbarkompisar, alltid ett leende på läpparna trots allt   . Har vi inte varit sammansvetsade innan så har vi blivit det under detta år, tillsammans med narkosen och ambulansen som hjälpt oss med spec. sjuksköterskor under pandemin. Det har varit fantastiskt roligt att jobba på det viset. Vi har fått slagits samman, lärt oss av varandras specialiteter. 

Så kom julen.... och smittan var ett faktum. Inom loppet av några dagar var nästan hela personalstyrkan sjuk. Har inte exakt siffra men över 40 stycken iaf. Vi förstod att det skulle slå ner som en bomb och det gjorde det. Utan att gå in på detaljer om orsaken, så kan jag säga att det är såklart smittspårat och vi visste smittkällan. För att försvara "vår covidvård" så kan jag säga att det inte var ifrån "covidIva". Bättre skyddad än vad vi är där, går inte.

Julen blev som den blev, sjuk liksom min familj.

Tiden efter jul fram till nu, har flytit på med toppar och dalar. Åter igen ska Svall ta covid patienterna.

- Ja..... jag orkar inte kommentera det. Det blir säkert bra om/när tredje vågen kommer..... Eller not.

Sammanfattningsvis kan man nog säga, att det blev ett år som vi aldrig kommer att glömma. Det har varit "hela havet stormar", kaos situationer, sorgliga situationer, frustrerande situationer, spännande, lärorikt, roliga, hopplösa situationer, otroligt jobbigt.... jag är stolt över vad vi gjort   . 

Med det sagt.... avslutar jag med mina sista bilder. Järngänget firar och avtackar vår nattkollega. Du är en "fri herre" nu..... njut av pensionärslivet. 

Kram fr Annso

Go dagens...

Då var det dax igen, lite sent men.... det har inte funnits tid helt enkelt. I veckan som varit har jag jobbat (som vanligt) och haft mina vanliga vardagsgöromål, inget nytt eller roligt att berätta om dem.

Så kom vi till dagen D som jag haft ont i magen över, i typ 2 veckor. Tror att jag har haft det värsta samtal som jag upplevt i mitt 48 åriga liv. Det var dax att sätta mig ner med min mor och klargöra att "det går inte längre". Ni ska veta att jag led alla helvetes kval och kämpade med en gråtklump i halsen. Dessutom sitter jag där och säger inte hela sanningen. Det känns inte bra nånstans.... men... det är ett måste. 

 Vi har kämpat och haft mååånga samtal med enhetschefer, biståndshandläggare som hela tiden vill kontra med att sätta in mer hemtjänst istället. Det är inte det hon behöver, de kan sätta in hemtjänst ggr 18 om det vill, grundpromblemen är kvar. 

Det är en viss process med kommunen och pappersjobb när man "tar över en annan persons bestämmanderätt". Jag kan förstå grunden till det, men hur ska en dement person kunna ta beslut för sitt eget bästa ? Varför måste man kriga och stångas i det läget, jag tycker det är en självklarhet att det går inte. Det är sjukt hur systemet fungerar. När vi äntligen fick klartecken, så var det bara.... 

- hit med papperna, skriver under direkt, får väl leva med att vara "svarta får" resten av livet. Det är för  mammas bästa och många tegelstenar ramlar av mina axlar ska ni veta. 

Ska nämna att jag haft kontakt med en underbar människa som är demenssköterska i vår kommun. Jag har pendlat i hela mitt känsloregister, varit ledsen, uppgiven, övergiven, arg, irriterad.... you name it. Jag tror inte hon förstår hur mycket telefonsamtalen med henne har betytt. Hon LYSSNAR, FÖRSTÅR och utan att blinka erbjuder sig att vara med mig som stöd denna dag   Kan inte tacka henne nog.

Mamma har iaf fått plats på ett särskilt boende och jag har haft fullt upp en tid med all förberedelse runt omkring, mycket pappersjobb, telefonssamtal, fix och trix ex. säga upp hennes lägenhet, försäkringsbolag, rätta fullmakter till banken, adressändring, pensionspapper, ja... listan är lång och just nu känns det som att jag "håller på att drunkna". Försöker ändå intala mig att.... snart blir det bättre, håll ut Annso, snart blir det bra   .

Ja... från att ha haft tufft samtal, åkte jag hem och packade åt sonen, hela 4-6 an skulle på "Hajk" med översovning tors - fre innan de gick på sportlov. Jättespännande och skoj såklart.

Packningen klar med liggunderlag, sovsäck, gympakläder, tandborten m.m 

Gissa om jag skjutsade iväg en taggad kille   .

Helt plödsligt var jag helt ensam hemma....... när hände det sist, typ aldrig. Min kära make åkte upp till Borgafjäll för en "killhelg" (som de brukar göra varje år) de åker skoter och dricker "varm choklad" tror jag hmmm....   .

Det unnar jag honom. Han är aldrig ute på nått galej utan mig annars, utom denna killskoterhelg.

Ja.... vad hittar Annso på, då hon är solo och dessutom ledig....

Jag målar lister och garderobsdörrar (till Rasmus nya rum) och börjar skura, rensa i kylskåpet och skafferiet. Alltså nog kan man väl hitta på nått roligare en lördag    men det gjorde jag i min ensamhet, sen låg jag i soffan och kollade på en serie och tryckte i mig en påse ostkrokar....... mådde rent illa efteråt och samvetet körde över mig som en ångvält, ha ha ha. 

På söndags fm tittade jag på vasaloppet, det tycker jag är mysigt iaf.....

Sen hämtade jag Rasse. Ja.. han hade inte varit på Hajk med klassen hela helgen, det var tors - fredag men lör - söndag sov han över hos en simkompis, det var bestämt sen en tid tillbaka. De har frågat länge om det, så nu när det blev sportlov fick de göra det. Därav blev jag solo hela helgen. 

En ny vecka började och jag var ledig under måndagen innan nattjobb igen. Stökade bort veckans mathandling + lite andra ärenden sen var det en lugn hemma eftermiddag/kväll. Vi "chillade" i bubblet så man var sådär lagomt mosig när det var dax för nattskift   .

Någon njuter   .

Har jobbat 2 nätter, sen är jag ledig resten av veckan, känns väldigt lyxigt men å andra sidan har jag jobbat ganska komprimerat ett tag, för att kunna vara lite sportlovsledig med Sonen. Rasse har simtränat i början av veckan, det var frivilligt under lovet men jag skulle jobba ändå, passade på att åka in och hjälpa mor i samma veva. Simhallen är ju stängd i övrigt, det är bara simklubben som får vara där så... det går ingen nöd på dem. Ett helt badhus för sig själv   .

Igår åkte Mogge och Rasmus slalom i Näsåker (jag låg och sov). I dag är "vakavdag" så vad passar bättre än att åka slalom igen, så jag håller mig aktiv och vaken. Det blev Hallstabacken i stan denna gång. 

Vi hade en mysig em.   .

Ibland kommer det över mig..... vad vi har det bra egentligen, som bor där vi bor. Vi har tillgång till flera fina anläggningar bara inpå knuten, man blir så lätt hemmablind. Vi har det bra helt enkelt.

Det är väl vad som hunnit hänt här sen sist. Ska avrunda och fortsätta njuta av ledighet, så gott jag kan. Har iaf några sista bilder på våran go tjej Maja. Vill inte alltid "le" in i kameran, ha ha ha

Här har hon krupit in i Rasses overall och hade inga planer på att gå därifrån   Ha de gott, kram från Annso

Halloj

Passar på att skriva en stund. Fick nått tokryck och tog fram fotbadet    skönt för trötta fötter. När Rasse fick syn på det, ville han också ha fotbad såklart.... så kvällen förvandlades till en liten spa/ fotvårdskväll för oss båda. Gillar inte direkt "andras fötter" men... Rasmus fötter går bra, ha ha ha. Dom är mjuka, fina och oslitna fortfarande   . Dom har jag pussat på sen han var bebis, fast inte längre..... dom mjuka och gosiga barnfötterna har förvandlats till stora stinkande  "snart" tonårsfötter   . 

Ja.... vad har då hänt här i veckan som varit....... Var ledig i början. Efter att ha ägnat 2 dagar till en massa trista måsten, vart den tredje lediga dagen betydligt bättre. 

Jag bakade bullar på fm. och stack ut och åkte skidor på em.

Gött att ha i frysen. det blir ju en del utflykter på vår/vintern, när det är sport/påsklov m.m

Som sagt, sen tog jag på mig skidorna och åkte här på hemmaplan, det var så ljuvligt väder ute och perfekt glid i spåret. Just där och då njöt jag av livet, ha ha

Efter det var ledigheten slut, det är attans vad det går fort när man är ledig. Helgjobb väntade. Var inte på toppenhumör när jag åkte iväg på fredagkvällen.... faktiskt så tyckte jag mest synd om mig i hela världen   .

Jag ville så gärna åka på "månskens skidåkning" här i byn, som ägde rum precis då. Åker förbi där när jag åker in till stan... suck... det såg så mysigt ut och de hade tänt upp ljus efter spåret och eldar för grillning. Månen var verkligen klotrund den kvällen och gjorde det ännu finare........... ja ja.........

Vad är väl en skidkväll i månskenet, när man kan vara här i skenet av medicinpumpar, instängd i skyddsutrustning.

Glömde iaf snabbt bort den där månskenskvällen, för nästa dag skulle familjen till slalombacken. Va tusan, jag ville också följa med.... ibland suger det extra att jobba helg... Bha. Gjorde en kompromiss och sov i 3 tim på fm sen följde jag med dem. Vi hade en mysig dag, fastän det var mulet och plusgrader, underlaget i backen var ändå fint. 

Ni ser Mogge där i bakrunden, han gjorde det bra tycker jag. Det var 20 år sen han stod på slalomskidorna, typ när storpojkarna var i samma ålder som Rasse. Han har sagt så länge att han ska köpa nya pjäxor och åka med oss, men det händer ju aldrig  så han fick ett par av Rasse och mig istället. Ingen återvändo, ha ha ha. Han vart faktiskt glad och åkte som tusan i backen   .

Efteråt hoppade jag i säng för att toksova några timmar innan nattjobb igen. Köksan strejkade visst den dagen också, så vi åkte ner till Myregården och åt deras vedugnsbakade pizzor.... satt som en smeck kan jag säga.   

Söndag, åkte Mogge och Rasse till slalombacken igen men utan mig. Jag var medvetslös och sov som en stock.... nja...slarvar man med sömnen så får man ju betala förr eller senare, så är det. 

Vi hade bestämt att vi skulle bada iaf när jag klivit upp och de kommit hem från backen. Det var ett bra tag sen vi bubblade nu. Fjärrkontrollen till badet har varit sönder nämligen, vi har fått beställt en ny ( alla typer av reservdelar till bad är skitdyrt) men vad gör man, utan fjärrkontroll går det ju inte. 

Våran poolskötare   .

Skönt var det iaf och ett bra avslut på helgen.

En ny vecka har påbörjats och jag har vakat av efter 4 nätter som sagt. Har mest gjort en massa "måsten", handlat hem och handlat åt mor, tvättat, ringt en del viktiga samtal, hjälpt Rasse med matteläxa....

Ja... vardagen rullar på. Vi har väl inte gjort så mycket i Rasses nya rum under veckan, det blev ju som sagt slalom i stället  . Vi ska måla lister iaf i veckan och andra varvet på väggarna, mer blir det nog inte denna vecka, för det är en del annat på agendan. 

Ha de gott alla vänner tills nästa gång..... kram från Annso.